215 (av 365+1): 10 Återkommande (Eget tema)

dsc_4895

De senaste tio åren har jag följt med min svärmor till Huseby Julmarknad, med undantag för ett par tillfällen när vi varit bortresta. I år bestämde vi oss för att åka något senare på dagen för att kunna njuta av när mörkret faller och alla ljus och marschaller lyser upp marknadsområdet – och vilket lyckodrag det blev. För makalöst vackert – och dessutom var ju vädret onekligen på vår sida detta året. Några minusgrader och alla träden var vackert vita och frostbitna. Denna återkommande tradition – (eller en tradition är ju återkommande i och för sig), men jag hoppas att den håller i sig. I år följde även äldsta dottern med. Hon hade dock inte den bästa uppladdning – hon hade övernattat hos en kompis och det innebär ju oftast att man inte sover så mycket…🙂 Så små tillfällen fanns det när hon tyckte att det var dags att fara hemåt, men hon gick bet. Först framåt kvällen styrde vi kosan söderut igen, med kassarna fulla och pengafickorna tomma😉

214 (av 365+1): 210 När dagen är slut…

dsc_4834

När dagen är slut…. faller mörkret även över Sofiero under tillställningen Ljusstämning på Sofiero. Fast jag måste säga att jag blev lite besviken. Förra året var ljusarrangemangen fler och av färgstarkare karaktär. Nåja, en familjekväll blev det oavsett vad och vädret var härligt!

212 (av 365+1): 4 Aj!

dsc_4681

Aj! Den stackars lilla musen från förrådet gick ett dystert öde till mötes…. kan dock meddela att hästen inte fann den särskilt tilltalande, utan det lilla djuret hamnade i buskarna istället.

Det är ju ett par stycken som är med i fotoutmaningen som redan är klara med alla teman. Jag kommer således inte hinna med det i år. Men det går å andra sidan i linje med min ambition att sänka ribban och inte stressa i onödan. Det känns som om familj, hus och jobb får gå före det mesta annat. Även om hus just nu känns som sista prioritet🙂 De där dammtussarna trivs rätt bra i hörnen. Å andra sidan – när man får respons som jag fick idag på jobbet så känns det som om jag är på rätt ställe yrkesmässigt. De flesta dömda klienter känner väl kanske inte en enorm drivkraft att komma till frivården. Men när någon säger ”jag kommer gärna två gånger i veckan om du har tid för det” – tja, då kan man inte annat än känna sig nöjd. Tyvärr finns inte tid för det, så hen får nöja sig med en gång i veckan.

Jag har varit ute med kameran lite grann den senaste tiden, så tänkte försöka dela med mig lite grann av det i alla fall, så ni inte glömmer mig😉

210 (av 365+1): 154 Kretslopp

dsc_3930

Att använda sig av naturens egna medel för att leka med är väl ändå att utnyttja naturens kretslopp, både träden och vattnet. Ok en platspåse tillhör ju visserligen inte naturens kretslopp, den snarare hindrar det…. Men vi tog med oss skräpet hem!

En lite rolig grej – lade upp några av dessa piñata-bilder i en fotogrupp på Facebook, och fick ingen riktig respons, förrän någon skrev….. ”jag hade inte slagit på en påse med gulfärgad vätska jag hittade i skogen….” Hahahahhaahha – jag hade ju inte varit riktigt tydlig i min text till bilderna att det var helsmutsigt sjövatten i påsen….

209 (av 365+1): 182 Medelpunkt

dsc_3876

Påsen med sjövattnet (som ser ut som något mindre trevligt egentligen) hänger på trädgrenen som en medelpunkt för aktiviteten i skogen, och bara väntar på att bli ordentligt tilltufsad av barnen. Ohyggligt roligt måste jag säga – tänk var roligt man kan ha med vad naturen (nästan) har att erbjuda en eftermiddag i september.