Hovdala Medeltidsdagar 2017

DSC_2897

Förra året besökte vi Hovdala Medeltidsdagar för första gången. Jag minns inte riktigt hur vi/jag fick nys om det, men så glada vi var över att vi tog oss dit. En fantastisk tillställning och vi ville gärna köra en repris detta år. Vi hade verkligen vädret med oss även detta år, med strålande solsken från en klarblå himmel. Inte en endaste liten molntuss så långt ögat kunde nå. En lätt vind svepte över oss emellanåt, vilket kändes välbehövligt. I år hade Sparbanken Skåne sponsrat evenemanget och tillätt alla barn 0-12 år att få prova-på-gratis diverse aktiviteter, bland annat ponnyridning och armborstskytte, men även en skattkarta för att hitta drakens guld. Det är fascinerande hur barn, när de letar efter något, måste springa fram! För tänk om point of interest skulle försvinna innan man kom fram 😉 Barnen skulle leta reda på sex olika bilder, och ta första bokstaven i varelsen på bilden. Det lustiga är (vilket säkert inte är särskilt ovanligt), när våra barn stod vid en av bilderna, så kom ytterligare några barn, ett par år äldre, fram till samma bild. Den ena flickan blev ilsk på den andra ”NEJ, du kan ju inte säga ordet högt, det är ju andra barn som kan höra dig!” Så fantastiskt 😀 Min äldsta dotter tittade på mig och såg ut att tänka ”jaha? som om vi inte redan visste att det var en  räv på bilden?!”.

Det är ju inte bara marknadsplatsen och alla deras aktiviteter som är underbara. Om jag inte missminner mig så slog det mig även förra året, att dessa människor går in för detta helhjärtat. Här är det inte halvmesyrer inte! All in! De kanske inte går omkring i sina medeltida kläder till vardags, men större delen av deras vakna tid ägnas nog åt detta ändamålet.

Innan vi åkte därifrån så hade barnen gnagt hål i öronen på oss, och de (två stora) gick glada i hågen därifrån med en varsin mantel! Nåja, de är ju faktiskt väldigt snygga, det är ju nästan så man vill ha en själv. Men i vilket sammanhang skulle man ha den?

Helgen ägnades i övrigt åt bad i poolen, för fyra av fem i familjen. Gissa vem badkrukan är? 🙂 Och en Morsdags-present inhandlades på Ikea. Äntligen har jag min efterlängtade gråa öronlappsfåtölj med fotpall! Så här sitter jag nu på kvällskvisten i den och har snabbkollat genom bilder från de senaste veckorna. Fåtöljen fungerar utmärkt kan tilläggas! Här kommer jag att spendera många kvällar, både för mys, TV-tittande, men även bokmalen i mig har fått en egen plats för läsning. Övriga familjemedlemmar sover sedan ett tag tillbaka. Barnen för att det var sovdags, och maken för att han helt plötsligt fått feber. Så han får en dag hemma i morgon… varm som en kamin!

En annan insikt som slagit mig de senaste veckorna. Jag har suttit och funderat, tänkt och drömt mig bort i trädgårdsböcker! Sedan när blev jag så intresserad av trädgård att jag planerar och drömmer? Ja, det har väl vuxit sig fram. Det tar ju lite tid, men min tanke är att trädgården ska spraka i vitt, lila, rosa, svart och så klart grönt. Små oaser som sprider glädje och blir som balsam för själen. Ett stort aber är dock att vi har massvis av sten på vår tomt, så det är baske mig en utmaning om något att gräva… :/  Ikväll pyntades huset med både syrén, pioner och tulpaner från min egen trädgård! Det är livskvalitet! (nedan mobilbilder)

Vi hörs snart igen!

Long time ago….

DSC_9032

Av olika anledningar har jag inte orkat skriva något på flera månader – ingen särskild egentligen, men fokus har varit på annat håll. Idag är sista lediga påskdagen och det är skönt att bara vara hemma. Vad har då hänt sedan sist? Tja, inte så mycket förutom att renovering av vardagsrum/kök har blivit färdigt. Golv lagt, väggar målade och lister satta, även trösklar sitter där de ska sitta. Det är ”bara” de där tavlorna som ska tillbaka upp och kanske lite gardiner – men det får ta den tid det tar. Annars då? Tja, barnen växer ju så klart och eftersom jag inte har tillräckligt med ändamål jag engagerar mig så har jag börjat driva frågan att få kommunpolitikerna att bygga ut låg/mellanstadieskolan i vårt område. Varför inte få med sig alla vårdnadshavare i både förskola och skola? Nä, jag driver det så klart inte helt själv, men var den som drog igång det hela. Däremot har jag lyckats parera så att andra föräldrar varit till nämndsammanträde etc för att lämna över våra önskemål – och det ser ut att ge frukt!

Jobbet är utmanande, roligt och givande. En klient tyckte att jag skulle öppna egen klinik och ta 1400 kr/timma istället för att harva statligt 😀 Jag ser det som smickrande, men tror nog att jag stannar i tryggheten istället :).

Under påsken var vi ute så mycket det gick, även om vädret inte alls var särkilt kärvänligt. På en av turerna hittade jag denna lilla rackare. Och som ormfobiker känner jag mig nöjd med att kunna sitta ner på huk så pass nära att jag fick denna bild med mig hem. Jag hoppar nog inte på fotoutmaningen alls detta år, men kanske skulle kunna bli lite mer frekvent här i alla fall. Kameran har inte legat i dvala helt, även om den skulle behöva vädras lite mer.

217 (av 365+1): 179 Lösning

15325344_10153900246985806_2238122063730142199_o

Om man uttrycker en önskan, så finns det ju flera olika lösningar på detta. En lösning på önskan att få ta en bild tillsammans med de norska landslagsspelarna är ju att fråga arrangörerna ifall det går bra. Och om man vill något – då är det ju rimligt att man faktiskt får gå och fråga själv. Sagt och gjort. Tösen gick fram till en matchvärd och frågade, som svarade att det kanske skulle gå bra, men att hon fick vänta tills matchen var slut. Så som på nålar satt hon och inväntade slutsignalen… När den väl ljöd gick hon åter igen till matchvärden, som i sin tur frågade en ansvarig. Han smet iväg en stund och bad henne vänta. Efter en stund kom han tillbaka med svaret att han hade pratat med den norska målvaktstränaren Mats Olsson och det verkade gå bra. Och strax därefter kom dessa två givmilda norska jenter (Marta Tomac (!) & Stine R Skogrand (?)) från landslaget fram till H och såg det som en självklarhet att hon skulle få ta en bild tillsammans med dem. Så stolt hon var!!! Vågar man så vinner man! ❤

216 (av 365+1): 52 Entusiast

 

15369226_10153899829995806_5908350590486362243_o

Helsingborg står som delvärd för EM-turneringen i handboll för damer och när Norge är ett av lagen som spelar i gruppen i stan så passade jag och äldsta tösen på att köpa biljetter. Hon är en riktigt entusiast när det kommer till läktarkulturen – hon ropar och hejar och skriker ut sin glädje när laget hon för dagen hejar på gör mål. Turligt dock att Norge den här kvällen slog till en med en storseger mot Kroatien – för hon har lite svårt att hantera om laget hon hejar på förlorar….. Men hon blev oerhört sugen att se slutspelsmatcherna på söndag. Återstår att se om vi får ihop det, för nog är det makalöst roligt att se stormatcher som dessa! För vem kan låta bli att älska idrott 😉

215 (av 365+1): 10 Återkommande (Eget tema)

dsc_4895

De senaste tio åren har jag följt med min svärmor till Huseby Julmarknad, med undantag för ett par tillfällen när vi varit bortresta. I år bestämde vi oss för att åka något senare på dagen för att kunna njuta av när mörkret faller och alla ljus och marschaller lyser upp marknadsområdet – och vilket lyckodrag det blev. För makalöst vackert – och dessutom var ju vädret onekligen på vår sida detta året. Några minusgrader och alla träden var vackert vita och frostbitna. Denna återkommande tradition – (eller en tradition är ju återkommande i och för sig), men jag hoppas att den håller i sig. I år följde även äldsta dottern med. Hon hade dock inte den bästa uppladdning – hon hade övernattat hos en kompis och det innebär ju oftast att man inte sover så mycket… 🙂 Så små tillfällen fanns det när hon tyckte att det var dags att fara hemåt, men hon gick bet. Först framåt kvällen styrde vi kosan söderut igen, med kassarna fulla och pengafickorna tomma 😉

210 (av 365+1): 154 Kretslopp

dsc_3930

Att använda sig av naturens egna medel för att leka med är väl ändå att utnyttja naturens kretslopp, både träden och vattnet. Ok en platspåse tillhör ju visserligen inte naturens kretslopp, den snarare hindrar det…. Men vi tog med oss skräpet hem!

En lite rolig grej – lade upp några av dessa piñata-bilder i en fotogrupp på Facebook, och fick ingen riktig respons, förrän någon skrev….. ”jag hade inte slagit på en påse med gulfärgad vätska jag hittade i skogen….” Hahahahhaahha – jag hade ju inte varit riktigt tydlig i min text till bilderna att det var helsmutsigt sjövatten i påsen….

208 (av 365+1): 229 Pinnar

dsc_3868

Nu finns det massor av nya bilder efter diverse utflykter – nu handlar det om tid att sätta sig och skriva om dem. Sen om det blir att jag gör det här eller om jag gör fotoböcker är en prioritering. Och prioriteringen blir nog fotoböcker. Fast just nu är det våren/sommaren 16 som ska sorteras fram.

Idag blev det inte Kiviks äppelmarknad – kändes lite mastigt att sätta sig alla milen dit. Istället blev det en tur till ett närliggande strövområde som heter Tevattenkällan i Klippans kommun.  Och när maten och fikat är uppätet kan man ju använda sig av materialet att göra sig en egen piñata och med pinnar göra allt i sin makt för att förstöra den…

204 (av 365+1): 249 Riggat

dsc_3334-1-1

Jösses – tiden bara springer…. dagarna bara går och man hinner knappt med. Den här helgen hade vi inget särskilt planerat eller bokat. Även om jag inte hann med den där turen till Sofiero som jag funderade kring så blev det en alldeles utmärkt helg. Igår gick vi till skogen för att ha en fotosession á la tidigare år istället för de tråkiga skolfotona och avslutade dagen med en shoppingtur för att fylla på garderoben till den största tösen. Idag tog vi det lugnt på morgonen och röjde lite i trädgården för att efter lunch ta en tur till skogarna utanför Ängelholm och leka vid ufot. På bilden är det ganska riggat eftersom jag suddat bort maken som står och håller minstingen i händerna – men tyckte det var lite roligt att försöka få H själv i luften… Det blev inte särskilt bra, men lite roligt ändå.