207 (av 365+1): 359 Årsringar

14222311_10153709082500806_8685959230956924631_n

Idag satt jag vid Friluftsfrämjandets stuga för att vänta på mellantösen som varit i skogen med sin Skogsmullegrupp och i brist på annat lekte jag lite med selfie-mode på telefonen. I samma veva tänkte jag på en bild som kom upp i mitt facebookflöde häromdagen när vår stora tös var bara några månader gammal. Och då insåg jag att det tillkommit många årsringar under den tid som passerat, närmare bestämt nio stycken år…. och för att få en anständig bild så är det tacksamt med de filter som telefonen er bjuder när man ska publicera bilden 😉 jag bjuder även på den där gamla bilden…. innan årsringarna hade börjat göra sin tydliga entré.

För övrigt en ganska effektiv dag med trädgårdshöststäd på förmiddagen, putsande av fönster, en tur till tippen, lunch tillsammans, mellantösen då på Mulle, vi övriga en liten eftermiddagspromenad, en liten tupplur och därefter en impulsiv tur till Gekås där vi var galet effektiva även där och gick genom hela varuhuset med slutlig full vagn på två timmar. Alla mycket nöjda och ganska trött. I morgon vankas det fint väder igen och på förmiddagen är det Ju-jitsu-läger för barnen. Kaaaaanske (om vi orkar) så är det äppelmarknad i Kivik…. vem vet…. kaaaanske vi kommer dit… Kanske.

dscn2944

199 (av 365+1): 302 Tiden flyger…

dsc_1111

Tiden flyger… och tiden sätter sina spår på de gamla gårdarna. Däremot gäller det att ta väl hand om dessa byggnader och bevara dess historia. För vad händer om vi bara river allt det gamla? Vi glömmer… och det är ju en ren förlust för kommande generationer. Vid Träslottet har de bevarat den gamla gården och man kan ju bara hoppas att de ges möjligheten att fortsätta detta.

160 (av 365+1): 340 Vem har varit här?

DSC_8316

Efter stoppet vid Magnarps strand tog vi oss vidare via Kungsbygget där vi gjorde ett kortare uppehåll. Det blev bara några bilder på barnen och inte på aktiviteterna som finns att tillgå där. Men vi kommer garanterat åka tillbaka en dag vid bättre väder – för där kan man åka sommarrodel! Jag är vanligtvis inte särskilt positivt inställd till fartfyllda aktiviteter, men det känns lockande.

Vi tog oss vidare inåt landet och kom till slut till vårt (ok mitt) slutmål för utflykten – nämligen Rya Kyrkoruin. Några bekanta till mig har tipsat om att det är ett mysigt utflyktsmål, och så rätt de har. Ryas sockenkyrka härstammar från 1100-talet och när den nya kyrkan började byggas 1876 inleddes förfallet av den förstnämnda. Det är ett makalöst vackert ställe. Jag har den senaste tiden fått ett intresse av historiska platser, mycket tack vare Diana Gabaldons bok/tv-serie om Claire och Jamie. Man kan ju inte låta blir att ställa sig frågan ”Vem har varit här?” För nog är det bra fascinerande och hisnande att fundera kring vilka människoöden som utspelat sig på en sådan plats, som härstammar sedan sent 1100-tal…. Vem, vilka och hur levde de? Hur de levde kan man på sätt och vis ta reda på genom att skaffa sig kunskap kring vilka levnadsvanor som fanns då – men vilka var de? En av de var uppenbarligen Torsten Svensson och Johanna Jönsdotter, visserligen födda på 1700-talet, men alla andra. Numera används ruinen för friluftsgudstjänster och sommarbröllop. Det är nästan så att man själv skulle ha ett gifta om sig (med samma man så klart) – bara för att kunna få uppleva ett bröllop i den här miljön.

Själv inser jag så här i efterhand att jag hade alldeles för kort skärpedjup på kameran när vi var där – så ännu en anledning att återvända 😉

106 (av 365+1): 6 Stolthet (Eget tema)

DSC_2927

Häromdagen när jag tog promenaden genom skogen och därefter ner till byn, så tog jag även en tur på kyrkogården. Det är ju faktiskt ganska spännande att gå omkring och fundera kring dessa livsöden, och hur de hade det en gång i tiden. Mest ont gör det så klart att se gravstenar för barn – att de av olika anledningar fick lämna jordelivet alldeles för tidigt. Men en annan tanke som slår mig när jag går omkring där är på de äldre gravstenarna så står deras yrkestitel med. Kan det vara för att man bar sitt yrke med en helt annan stolthet på den tiden? Visserligen lär det ju också bero på att man var betydligt mer förknippad med sitt yrke då, som i det här fallet Lantbrukaren. Men övriga yrken som förekom på kyrkogården var Hemmansegare, Lärarinna, Fänrik, Byggmästare, Vagnmakare, Småbrukare, Doktor, Landsfiskal, Riksdagsmannen, Häradsdomare, mm. Jag skulle ju inte tro att det kommer stå Frivårdsinspektör på min gravsten?! Nuförtiden byter man troligtvis yrke lite oftare än man gjorde/kunde då…. Som en era som gått i graven…. 😉

90 (av 365+1): 4 Förlora (Eget tema)

DSC_1502

Det här kunde ha varit den sista bilden som någonsin hade kunnat ses av Blända! Vi höll på att förlora henne för evigt……  Strax efter denna vassa bild packade vi ihop oss och begav oss mot bilarna. Alla trötta av all frisk luft, korvgrillning och kalasande för vår sexåring. Men när vi kommit hem och alla kläder hängts ute på vädring skulle även kameran tas upp för laddning och överförande av bilder – MEN var var Blända??? Panik! Hon fanns inte i någon jackficka, inte i någon byxficka. Kameraväskan vändes utochin och uppochner. Bilen scannades minutiöst, men hon fanns ingenstans. Hon skulle ju resa vidare till Karlskrona de nästkommande dagarna…. Hur ska vi hitta henne? Hon finns ju troligtvis kvar i Tomarps Ene – på en yta som är enorm. Visserligen kan man ju inte mer än gå exakt samma väg tillbaka…. men chansen att hitta henne igen kändes obefintlig. Hur skulle jag nu meddela administratörerna för fotogruppen att jag blivit av med Blända? Ännu mer panik! Maken erbjöd sig att återvända för att leta henne…. Väl där skickade han meddelande – näe, hon satt inte kvar på taggtråden! Och inte någon annanstans vid grillplatsen eller vägen dit. Panik igen! Han gick (kanske moloken) tillbaka mot bilen. Men så…… där låg hon, precis vid grindarna in till området. Hon har troligtvis trillat ur min byxficka när jag lyfte barnvagnen över grinden (grindarna går inte att öppna för vagnen)…. Vilken lycka!!!! Och jag kunde andas ut…. Puh!!

46 (av 365+1): 84 Glädje

DSC_8083

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Kajsas födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! Idag är det ett år sedan vår minsta tös kom till världen. Det lös av glädje i ögonen på henne när hon såg vad som ställdes framför henne på bordet efter kvällsmaten idag. Hallonen rök omedelbums och det slutade med en extremt kladdig tjej och en tårta som till slut åkte över huvudet ner på golvet 😀