98 (av 365+1): 5 En doft av sommar (Eget tema)

DSC_2200

Det utlovades solsken idag, med inslag av moln. Morgonen började utmärkt, men frampå förmiddagen hopade sig molnen och det kändes som om dagen inte skulle bli så där härlig som vi hade trott. Men så stod minstingen vid dörren i köket och såg längtansfullt ut mot sandlådan, så vi klädde på oss och gick ut ändå. Och det var ganska kyligt ute… Hela familjen tog sig ut och vi röjde lite i trädgården, tömde garaget på lite skräp och en av barnens kompisar kom över och lekte. Solen tryckte undan molnen och barnen kunde ta av sig sina överdragskläder. Krocketspelet togs fram, badmintonracket likaså och barnen roade sig utan större debacle. Efter lunch gick de ut igen och fortsatte sin lek innan det var dags att packa matsäcken till mellantösen som hade Mulleträff idag. De skulle till bäcken och leta efter djur med sina håvar – vi andra åkte till leksaksaffären för att ersätta deras julklapp. Det är nämligen så att våra fina Caesar kommer vi försöka hitta ett nytt hem till… :(. Han togs på bar gärning med att bajsa mitt på gräsmattan. Jag upptäckte därefter att det inte är första gången han gjort så. Och att ha en katt som inte gräver ner efter sig fungerar inte. Visserligen kan vi aldrig skydda oss från grannkatter som ev gör det i vår trädgård. Men när vår egen gör det så är det inte så skoj. Vi har lagt ut några krokar så att han kan få ett annat hem och förhoppningsvis kommer det lösa sig under helgen. Det känns viktigt att han får ett kärleksfullt hem… och makalöst trist att det blir så här.

Hemma igen sken solen från en klarblå himmel och när de stora barnen gick in för att bygga ihop sitt nya lego (dvs ”julklappen”) så stannade vi vuxna och minstingen (som sov i vagnen) kvar ute. Maken tog fram gräsklipparen och när jag låg på marken och fotade mina vitsippor under syrénbusken så upplevde jag en doft av sommar – med det nyklippta gräset och den inbillade känslan att jag nästan kunde höra syrénblommorna kämpa sig genom knopparna….

63 (av 365+1): 146 Klappa

DSC_8456

Det där med att klappa katten fint när man är ett år gammal är inte särskilt lätt. Men fascinerande är att Caesar inte rör henne, trots att hon slår leksaker i huvudet på honom, sätter sig på honom i fåtöljen och drar honom i svansen. Nu förstår jag ju att djur instinktivt känner av om en person gör saker med vilje och är ett hot – vilket hon ju så klart inte är.

50 (av 365+1): 233 Plast

 

DSC_8433 (kopia)

Idag har det varit en sån där dag som man inte riktigt tror att de är sanna…. Inget tjafs mellan barnen – på hela dagen. Inget tjafs mellan barn och mamma – på hela dagen. Stort jubel när jag breakade nyheten att vi skulle till lekland när vi hämtat H från skolan. Inga protester när vi skulle lämna Drakens Lekland på seneftermiddag efter tre intensiva timmar – vilket ju egentligen är ganska vanligt trots att de är röda som övermogna körsbär i ansiktet. Inget tjat om leksaker från den intilliggande leksaksaffären, inget gnäll när jag sa att det räckte med en slush och en korv med bröd. Inget gnäll när jag ställde fram sesamlax, ris och broccoli på bordet till middag. All mat åts upp…. Inga större protester när läxan skulle göras, inga större protester när tänder skulle borstas och gå till sängs. Vad hände liksom?

Och dessutom har Caesar gjort alla sina behov på lådan – han har visserligen varit i tvättstugan större delen av dagen, men ändå. Väl ute hos oss kan man ju alltid vila i en skål av plast…. 😀

47 (av 365+1): 207 Ny bekantskap

DSC_8244

Som jag skrev häromdagen så fick ju vår kissekatt flytta hem till lagården hon föddes i eftersom hon inte blev rumsren. Usch så ledsna barnen blev, eller främst den största. Hon som har pratat om katt i flera år…. Men hon förstod ju att det inte gick att låta henne bo kvar. Vi hade dock lite kontakter på annat håll och kunde redan i fredags få nys om två små 15-16-veckorsmissar vid en bondgård i närheten. Vi åkte dit för att träffa de små lurvbollarna och blev mötta av alldeles fantastiskt fina katter. Både mamman och övriga katter som bodde där var ju så fina! Det var en av de två syskonen (av fyra i kullen) som genast visade tillgivenhet mot vår stora tös. Så han fick helt enkelt följa med oss hem – till en kostnad av två kattmatsburkar. Det blev en ny bekantskap så här inför helgen helt enkelt….

Man kan så här ett par dagar senare kanske fundera kring hur vi egentligen tänkte – den här lilla lurvtussen är ju inte tränat rumsren heller…. *suck* han har bajsat inne i köket två gånger och kissat i vår säng plus i soffan en gång vardera (plus på köksgolvet). Maken som under många år varit motståndare tycker ju inte att detta är särskilt skoj – inte jag heller så klart, men jag har troligtvis lite mer tålamod och benägenhet att försöka få detta att fungera. Just nu får han bo i tvättstugan tills han kan visa att han kan sköta sina besök på lådan – att göra nr 1 ter sig fungera väl och han vet var lådan finns. Men vi är ännu osäkra på om han verkligen förstår behov nr 2. Han har dock gjort rätt två gånger av fyra med detta behov, så nu håller vi tummarna att detta ska fungera – för keligare katt har jag nog sällan träffat. Han reagerar inte ens när vår ettåring drar honom i svansen, eller försöker rida på honom eller råkar sätta sig på honom. Och vill så gärna vara uppe i ansiktet och mysa. Sjukt smickrande, MEN, det är ju grundläggande att lådan fungerar. Han får komma ut och leka/kela/mysa med oss under korta stunder när vi har full uppsikt över honom och sen får han nöja sig med tvättstugan – vilket han verkar tycka är hyfsat ok ändå. Gemensamt har vi kommer överens om att han ska heta Caesar. Nu håller vi alla tummar och tår som finns i denna värld att det här ska lösa sig!!! OK, ni kan väl hjälpa till 😉

45 (av 365+1): 185 Misslyckat

DSC_7795

Det känns som ett misslyckat projekt att katten flyttade in hos oss… Vad hände liksom? Jag trodde inte att det skulle vara så ”svårt” att ta hand om en katt. Det gnager i mig med dåligt samvete. Men att ha tre barn hemma, dessutom en mini – och en katt som inte är hygienisk kändes inte rättvist mot någon…. Här är de två som bondade mest tror jag. Den lilla vars första ord för utom mamma och pappa blev – ‘atten’. 

42 (av 365+1): 74 Funderar

DSC_7752

Ja, dessa två, de sitter/står nog och funderar på hur det skulle vara att få vara på utsidan av det där genomskinliga…?!

Och ja – jag kände att det var dags med lite kontraster mot alla tulpaner och bubblor som varit med den senaste tiden. Det är visserligen sjukt tacksamma objekt att fotografera, men det visar ju inte speciellt mycket av de vardag vi har. Vardagen som idag (bilder är några dagar gammal) har varit ganska regnig och grå. Å andra sidan gjorde det inte så mycket när dagens mission var att ta med de två minsta till bvc för vaccination. Hade dessutom lovat mellantjejen att hon skulle få välja lunchställe om hon klarade av sprutan. Så det blev hamburgerhuset (Max) som fick bli målet för dagen. Hon föreslog IKEA först, men när vi svängde in till det stora blåa huset så såg hon det lilla gul/gröna och ändrade sig illa kvickt. Nåja, det gick ju ganska bra ändå. De har dessutom utökad sin meny med lite gröna alternativ och har testat deras Halloumiburgare som är väldigt aptitlig faktiskt. Så kan varmt rekommenderas om ni har vägarna förbi ett sådant hus. När magarna var fulla gick vi en sväng inne på det stora leksakshuset Leksaker är vi för att leta efter presenter till den blivande ettåringen. De har väldigt mycket saker, men inget som föll oss i smaken. Så när vi väl kom hem så pysslade och ritade barnen en stund innan vi for iväg till ett annat lite mindre leksakshus, och där smidigt bytte bil och barn med pappan i familjen som åkte hem och fixade middagen. Det är inte lätt att handla presenter till en tjej som har två äldre systrar… 🙂

4 (av 365+1): 124 I mörkret är alla katter grå

DSC_5807 (kopia)

Man kan inte förneka att i mörkret är alla katter grå, men eftersom vår katt är grå/svart-spräcklig så är den ju grå i alla väder och ljusförhållanden 🙂 Sorry Annika – det finns ju viss risk att det blir lite kattbilder framöver, men jag ska försöka kontrollera antalet och hur motivet porträtteras 😉 Här (räv)sover hon i alla fall. Trots att fyra barn satt runt henne vill hon gärna ligga på mattan och vara social.