217 (av 365+1): 179 Lösning

15325344_10153900246985806_2238122063730142199_o

Om man uttrycker en önskan, så finns det ju flera olika lösningar på detta. En lösning på önskan att få ta en bild tillsammans med de norska landslagsspelarna är ju att fråga arrangörerna ifall det går bra. Och om man vill något – då är det ju rimligt att man faktiskt får gå och fråga själv. Sagt och gjort. Tösen gick fram till en matchvärd och frågade, som svarade att det kanske skulle gå bra, men att hon fick vänta tills matchen var slut. Så som på nålar satt hon och inväntade slutsignalen… När den väl ljöd gick hon åter igen till matchvärden, som i sin tur frågade en ansvarig. Han smet iväg en stund och bad henne vänta. Efter en stund kom han tillbaka med svaret att han hade pratat med den norska målvaktstränaren Mats Olsson och det verkade gå bra. Och strax därefter kom dessa två givmilda norska jenter (Marta Tomac (!) & Stine R Skogrand (?)) från landslaget fram till H och såg det som en självklarhet att hon skulle få ta en bild tillsammans med dem. Så stolt hon var!!! Vågar man så vinner man! ❤

216 (av 365+1): 52 Entusiast

 

15369226_10153899829995806_5908350590486362243_o

Helsingborg står som delvärd för EM-turneringen i handboll för damer och när Norge är ett av lagen som spelar i gruppen i stan så passade jag och äldsta tösen på att köpa biljetter. Hon är en riktigt entusiast när det kommer till läktarkulturen – hon ropar och hejar och skriker ut sin glädje när laget hon för dagen hejar på gör mål. Turligt dock att Norge den här kvällen slog till en med en storseger mot Kroatien – för hon har lite svårt att hantera om laget hon hejar på förlorar….. Men hon blev oerhört sugen att se slutspelsmatcherna på söndag. Återstår att se om vi får ihop det, för nog är det makalöst roligt att se stormatcher som dessa! För vem kan låta bli att älska idrott 😉

171 (av 365+1): 24 Brokig

DSC_1624 (kopia) DSC_1624.1

Jag gillar att sätta lite färg på tillvaron med lite färgglada kläder eller smycken. För nog blir väl livet ändå lite extra rolig med en liten färgpiff. Brokig kanske vissa skulle kalla det – färgglad föredrar jag. Och dottern gillar också att vara lite brokig, i mina örhängen…. Här har jag lekt lite med bilden och dragit ner på intensiteten i färgerna – jag gillar båda, fast på olika sätt.

170 (av 365+1): 15 Bekväm

DSC_1608.1 DSC_1608

DSC_1608 (kopia)

Ta saker i sin takt är väl bra…. det gäller att vara bekväm med att inte stressa upp sig själv för saker som inte har så stor betydelse för vår överlevnad. Vilket gör det rätt onödigt att känna press över att komma ifatt. Att acceptera att man faktiskt inte kan göra ALLT. Inte ens i närheten. Man måste äta, man måste sova, och man måste ha människor runt omkring en som får en att må bra. Det där med att jobba är ju ganska bra i och för sig också, för det renderar lite pengar i fickan… Att vara bekväm med att stå inför människor är ju en förutsättning för att kunna göra det jag blev tillfrågad häromdagen. Nämligen att föreläsa. Igen. 🙂 Det är ju förbaskat roligt, speciellt om sådant som är roligt. Och jobbet är ju faktiskt ganska roligt.

Att vara bekväm framför kameran är däremot något jag inte är. Bakom kameran känns helt ok, men framför…. Det är ju då tur att man tränat dottern i att vara bekväm framför kameran. Även om det kommer en del protester emellanåt. Den här gången fick jag muta med både mina örhängen och med smink – och då gick det genast mycket bättre. Någon gång ska jag kanske våga mig på att fota andras barn…. när tid finns. För det var ju just det där med tiden, att vara bekväm med inse att man inte hinner allt…. Angående ovanstående bilder, så kan jag inte riktigt bestämma mig för vilken version jag gillar bäst….

109 (av 365+1): 70 Framme

DSC_3147

Så var vi då ääääääääääääääääntligen framme hos flickorna i Dollystyle! Det där med att stå i kö är ju inte ett barns favoritsysselsättning – inte min heller. Speciellt inte när man ska stå o vänta i en oändligt lång kö till en signering med något som (jag) man inte riktigt avgudar. Men ett barn kan ju ibland få som de vill… Nåja, hon fick Molly, Polly och Hollys signaturer på sin plansch och vi kunde äntligen åka hem…. Dock hade vi tur, för de planscherna som dottern önskade tog slut bara ett par turer bakom oss. Och när det kommer till fotografering av barnidoler är det makalöst svårt när man står som packade sillar och det där med hänsyn, nja, lite sisådär skulle jag vilja säga. En i slutändan lyckad eftermiddag och mitt resesällskap var så vänlig nog och lånade ut lite pengar till mig eftersom jag glömt både kort och kontakter hemma….. 😉

104 (av 365+1): 176 Lunch i det fria

DSC_2987

Idag kom så sooooolen till oss! Jag struntade i alla måsten inne och när jag kommit tillbaka efter att ha lämnat de stora barnen i skolan och på dagis åt jag och lillan lite frukost och sedan klädde vi på oss för en promenad i byn. Det blev en lång runda genom både skog och genom byn innan vi vände hemåt. När vi var nästan hemmavid gick vi förbi friluftsfrämjandets stuga och där stod mellantösens förskolegrupp. Jag gick dit för att säga hej till henne och det är så häftigt när man ser glädjen i sitt barn när man kommer. Hon ville så gärna att vi skulle följa med henne till hagen där alla förskolebarnen skulle äta sin lunch. Personalen hade inget emot detta så vi följde med. Väl framme i hagen där kökspersonalen står och häller upp mat till alla barn och när de sedan sätter sig tillsammans på sina platser vid presenningen så börjar Kajsa med sitt nya mantra ”äta, äta, äta, äta, äta, äta, äta……” Och den fantastiska personalen såg till att även hon fick en liten skål med pasta och fick sitta med alla de stora barnen och äta lite lunch i det fria. Åh, som hon njöt – men det gjorde även den stolta storasystern som fick hjälpa till att ge henne lite av sina morötter och sitt vatten. Vi ska se till planera in med personalen att vi kan vara med en förmiddag med lek och lunch så att vi inte behöver bryta upp efter bara en liten stund.

93 (av 365+1): 100 Hjärtan

DSC_2077

Ett av mina tre hjärtan…. Häromdagen bjöd på alldeles fantastiskt vårväder med temperaturer upp över 15 grader. Så när vi hämtar största tösen f rån skolan packade vi lite fika och gick till skogen. Först gick vi till Trollboken – ett väldigt gammalt och knotigt träd, som tyvärr börjar ge vika för naturens krafter. Så jag vågade inte riktigt låta barnen klättra i trädet. Så vi gick vidare in i skogen där de kunde leka fritt och hoppa mellan stockar och stenar. Minstingen nöjde sig med att klättra över samma stock gång, på gång, på gång, på gång…. 🙂