Hovdala Medeltidsdagar 2017

Förra året besökte vi Hovdala Medeltidsdagar för första gången. Jag minns inte riktigt hur vi/jag fick nys om det, men så glada vi var över att vi tog oss dit. En fantastisk tillställning och vi ville gärna köra en repris detta år. Vi hade verkligen vädret med oss även detta år, med strålande solsken från en klarblå himmel. Inte en endaste liten molntuss så långt ögat kunde nå. En lätt vind svepte över oss emellanåt, vilket kändes välbehövligt. I år hade Sparbanken Skåne sponsrat evenemanget och tillätt alla barn 0-12 år att få prova-på-gratis diverse aktiviteter, bland annat ponnyridning och armborstskytte, men även en skattkarta för att hitta drakens guld. Det är fascinerande hur barn, när de letar efter något, måste springa fram! För tänk om point of interest skulle försvinna innan man kom fram 😉 Barnen skulle leta reda på sex olika bilder, och ta första bokstaven i varelsen på bilden. Det lustiga är (vilket säkert inte är särskilt ovanligt), när våra barn stod vid en av bilderna, så kom ytterligare några barn, ett par år äldre, fram till samma bild. Den ena flickan blev ilsk på den andra ”NEJ, du kan ju inte säga ordet högt, det är ju andra barn som kan höra dig!” Så fantastiskt 😀 Min äldsta dotter tittade på mig och såg ut att tänka ”jaha? som om vi inte redan visste att det var en  räv på bilden?!”.

Det är ju inte bara marknadsplatsen och alla deras aktiviteter som är underbara. Om jag inte missminner mig så slog det mig även förra året, att dessa människor går in för detta helhjärtat. Här är det inte halvmesyrer inte! All in! De kanske inte går omkring i sina medeltida kläder till vardags, men större delen av deras vakna tid ägnas nog åt detta ändamålet.

Innan vi åkte därifrån så hade barnen gnagt hål i öronen på oss, och de (två stora) gick glada i hågen därifrån med en varsin mantel! Nåja, de är ju faktiskt väldigt snygga, det är ju nästan så man vill ha en själv. Men i vilket sammanhang skulle man ha den?

Helgen ägnades i övrigt åt bad i poolen, för fyra av fem i familjen. Gissa vem badkrukan är? 🙂 Och en Morsdags-present inhandlades på Ikea. Äntligen har jag min efterlängtade gråa öronlappsfåtölj med fotpall! Så här sitter jag nu på kvällskvisten i den och har snabbkollat genom bilder från de senaste veckorna. Fåtöljen fungerar utmärkt kan tilläggas! Här kommer jag att spendera många kvällar, både för mys, TV-tittande, men även bokmalen i mig har fått en egen plats för läsning. Övriga familjemedlemmar sover sedan ett tag tillbaka. Barnen för att det var sovdags, och maken för att han helt plötsligt fått feber. Så han får en dag hemma i morgon… varm som en kamin!

En annan insikt som slagit mig de senaste veckorna. Jag har suttit och funderat, tänkt och drömt mig bort i trädgårdsböcker! Sedan när blev jag så intresserad av trädgård att jag planerar och drömmer? Ja, det har väl vuxit sig fram. Det tar ju lite tid, men min tanke är att trädgården ska spraka i vitt, lila, rosa, svart och så klart grönt. Små oaser som sprider glädje och blir som balsam för själen. Ett stort aber är dock att vi har massvis av sten på vår tomt, så det är baske mig en utmaning om något att gräva…  Ikväll pyntades huset med både syrén, pioner och tulpaner från min egen trädgård! Det är livskvalitet! (nedan mobilbilder)

Vi hörs snart igen!

Long time ago….

Av olika anledningar har jag inte orkat skriva något på flera månader – ingen särskild egentligen, men fokus har varit på annat håll. Idag är sista lediga påskdagen och det är skönt att bara vara hemma. Vad har då hänt sedan sist? Tja, inte så mycket förutom att renovering av vardagsrum/kök har blivit färdigt. Golv lagt, väggar målade och lister satta, även trösklar sitter där de ska sitta. Det är ”bara” de där tavlorna som ska tillbaka upp och kanske lite gardiner – men det får ta den tid det tar. Annars då? Tja, barnen växer ju så klart och eftersom jag inte har tillräckligt med ändamål jag engagerar mig så har jag börjat driva frågan att få kommunpolitikerna att bygga ut låg/mellanstadieskolan i vårt område. Varför inte få med sig alla vårdnadshavare i både förskola och skola? Nä, jag driver det så klart inte helt själv, men var den som drog igång det hela. Däremot har jag lyckats parera så att andra föräldrar varit till nämndsammanträde etc för att lämna över våra önskemål – och det ser ut att ge frukt!

Jobbet är utmanande, roligt och givande. En klient tyckte att jag skulle öppna egen klinik och ta 1400 kr/timma istället för att harva statligt 😀 Jag ser det som smickrande, men tror nog att jag stannar i tryggheten istället :).

Under påsken var vi ute så mycket det gick, även om vädret inte alls var särkilt kärvänligt. På en av turerna hittade jag denna lilla rackare. Och som ormfobiker känner jag mig nöjd med att kunna sitta ner på huk så pass nära att jag fick denna bild med mig hem. Jag hoppar nog inte på fotoutmaningen alls detta år, men kanske skulle kunna bli lite mer frekvent här i alla fall. Kameran har inte legat i dvala helt, även om den skulle behöva vädras lite mer.

222 (av 365+1): 151 Kom nu!

Var är den där förbaskade vintern? Kom nu! Ser du inte hur bekymrad de små barnen är……?? Den skånska vintern är tamigsjutton inte särskilt rolig just nu… bara massa plusgrader och gråmolnigt och blä helt enkelt. Över nyår bär det av norröver, än så länge sägs det finnas snö… Kan inte Herr Vinter låta barnen få bygga några snögubbar till i alla fall?

221 (av 365+1): 54 Ett gäng

Med ett gäng ljus i ett hus går det nog att skapa en rätt ok julstämning, oavsett om det finns snö utanför fönstret eller ej. Nu har vi ju i söder sett snön en liten sväng, men nog vore det rätt mysigt om den kom tillbaka igen. I vårt hus tänds nog varje kväll ett 40-tal ljus i olika former – vilket föranleder att förrådet sinar ganska snabbt.

220 (av 365+1): 127 I taket

Julgranen är, trots alla sjukor, dock klädd och som vanligt när jag har köpt gran så tänker jag när jag står där och väljer, ”äh, den är ju inte så stor”…. Yeah right!! Den slår ju som vanligt i taket…. 🙂

219 (av 365+1): 118 I bakgrunden

Julförberedelserna och de sista jobbdagarna innan julledigheten har liksom fått sig en törn – det är ju sällan man har tid att vara hemma lite extra så här när man ändå planerat/bokat ledighet. Förra veckan fylldes med VAB, alla tre barnen hemma ons-fre – vilket bland annat föranledde att jag inte kunde följa med till Ystad Saltsjöbad på konferens med jobbet. Nåja, de lyckades ordna så att jag kunde få följa med omgång två (mån-tis denna vecka). MEN, självklart prickade äldsta tösen in med att kräkas igår kväll. Och eftersom planen var att farmor och farfar skulle hjälpa oss den här dagarna (med förkylda barn), så grusades dessa. Det kändes inte riktigt rättvis att ha dem här med kräkande barn…. Så idag jobbar maken hemifrån och jag VABbar – inget Ystad för mig den här gången heller :(. Men tänk så många fina bilder det hade kunnat bli från Ystad…. 😦 😦

Med tre barn hemma så hittar de dessutom på lite hyss – minstingen lyckades ta sönder luciatåget. Hon halshögg pepparkaksgubben helt enkelt. Varpå mellantösen kommer till undsättning och hittade en smart lösning på placeringen av deltagarna. Lite i bakgrunden smyger även den lilla tomteflickan.

218 (av 365+1): 77 För hand

 

Häromveckan var jag på affären med mellantösen och hon lyckades tjata till sig ett paket med tomtebloss – ibland blir det ju så att man inte orkar fullfölja sitt nej. Och när hon till slut nöjde sig med ett paket tomtebloss istället för både chips, godis, hårspännen etc – så tedde sig ett detta önskemål som halvt ok. När vi packat upp matvarorna gick vi ut med dessa till den absolut mörkaste delen i trädgården och skapade konst för hand. Det höll dock på att gå käpprätt åt skogen. Hon hade inte knäppt sin jacka (tur i oturen inser vi i efterhand), men när hon snurrade tomteblossen snabbt så åkte ärmarna utåt och helt plötsligt skriker hon ”det brinner i jackan”. Och det gjorde det!!! Nu var det ju då tur att hon inte hade knäppt jackan eftersom hon snabbt som attan kunde slänga den av sig och ner på marken med den. Jag kunde ganska raskt släcka sprakandes i jackan med mina skor. Men fruktansvärt läskigt!! Jackan klarade sig hyfsat väl och går fortfarande att använda – med tack och lov blev det inga brännmärken på barnet. Hon kommer nog hålla sig borta från tomtebloss ett tag framöver….

Angående temalistan och fotoutmaningen så har jag gått omkring och funderat kring om jag ska hoppa på tåget även nästa år. Det känns lite stressfylld att ha listan, men är ju förbaskat roligt att hålla på – och det blir ju att man (jag) faktiskt fotar sådant jag annars kanske inte skulle fota. Dessutom är listan för 2017 klar och när jag insåg att från de dryga 1000 förslag som fanns tillgängliga (från 2016 års Egna teman bland deltagarna) så hade jag 6 teman med från mig. Och jag har ändå bara skapat 10 egna teman i år :O. Så smicker kommer man långt med, och jag faller som en fura. Klart jag ska vara med även nästa år!

217 (av 365+1): 179 Lösning

Om man uttrycker en önskan, så finns det ju flera olika lösningar på detta. En lösning på önskan att få ta en bild tillsammans med de norska landslagsspelarna är ju att fråga arrangörerna ifall det går bra. Och om man vill något – då är det ju rimligt att man faktiskt får gå och fråga själv. Sagt och gjort. Tösen gick fram till en matchvärd och frågade, som svarade att det kanske skulle gå bra, men att hon fick vänta tills matchen var slut. Så som på nålar satt hon och inväntade slutsignalen… När den väl ljöd gick hon åter igen till matchvärden, som i sin tur frågade en ansvarig. Han smet iväg en stund och bad henne vänta. Efter en stund kom han tillbaka med svaret att han hade pratat med den norska målvaktstränaren Mats Olsson och det verkade gå bra. Och strax därefter kom dessa två givmilda norska jenter (Marta Tomac (!) & Stine R Skogrand (?)) från landslaget fram till H och såg det som en självklarhet att hon skulle få ta en bild tillsammans med dem. Så stolt hon var!!! Vågar man så vinner man! ❤

216 (av 365+1): 52 Entusiast

 

Helsingborg står som delvärd för EM-turneringen i handboll för damer och när Norge är ett av lagen som spelar i gruppen i stan så passade jag och äldsta tösen på att köpa biljetter. Hon är en riktigt entusiast när det kommer till läktarkulturen – hon ropar och hejar och skriker ut sin glädje när laget hon för dagen hejar på gör mål. Turligt dock att Norge den här kvällen slog till en med en storseger mot Kroatien – för hon har lite svårt att hantera om laget hon hejar på förlorar….. Men hon blev oerhört sugen att se slutspelsmatcherna på söndag. Återstår att se om vi får ihop det, för nog är det makalöst roligt att se stormatcher som dessa! För vem kan låta bli att älska idrott 😉

215 (av 365+1): 10 Återkommande (Eget tema)

De senaste tio åren har jag följt med min svärmor till Huseby Julmarknad, med undantag för ett par tillfällen när vi varit bortresta. I år bestämde vi oss för att åka något senare på dagen för att kunna njuta av när mörkret faller och alla ljus och marschaller lyser upp marknadsområdet – och vilket lyckodrag det blev. För makalöst vackert – och dessutom var ju vädret onekligen på vår sida detta året. Några minusgrader och alla träden var vackert vita och frostbitna. Denna återkommande tradition – (eller en tradition är ju återkommande i och för sig), men jag hoppas att den håller i sig. I år följde även äldsta dottern med. Hon hade dock inte den bästa uppladdning – hon hade övernattat hos en kompis och det innebär ju oftast att man inte sover så mycket… 🙂 Så små tillfällen fanns det när hon tyckte att det var dags att fara hemåt, men hon gick bet. Först framåt kvällen styrde vi kosan söderut igen, med kassarna fulla och pengafickorna tomma 😉