309 (av 365): 53 Dyster

DSC_2657

Det senaste dygnet har haft en oerhört dyster nyans. De ofattbara attentaten i Paris har präglat nyheterna runt om i världen i ett försök att förstå och reda ut vem som gjort vad. De ondskefulla IS har tagit på sig ansvaret – de gör allt de kan för att sätta skräck i folket, och denna gången var det det franska folket som blev offren/målet. De har vänt sig mot arenor där människor går för att roa sig, dvs en konserthall, en restaurang, en fotbollsstadion…. Jag fasar inför tanken om vad som hade kunnat hända om den ena bombmannen hade lyckats med sitt uppdrag – att ta sig in på Stade de France, där 80 000 åskådare (eller eg vet jag inte om det var så många, men stadion har i alla fall kapacitet för så många) tillsammans med det fransk och tyska fotbollslandslagen befann sig – plus Frankrikes president François Hollande … Jag är lite kluven, för man kan inte bekämpa mörka krafter med mörka krafter. Men samtidigt verkar ju inte fredssamtal fungera på IS ledning…?! Att ta i med hårdhandskarna leder visserligen till massvis med fler dödssiffror (och troligtvis civila), men ibland undrar man ju vad som ska till för att dessa terrorister ska upphöra. Jag är glad att jag inte sitter i några beslutsfattande positioner, för det lär inte vara lätt… Men gemene man kan göra sitt – sprid kärlek, hjälp din omgivning i den mån du kan och ge varandra ett extra leende.

I morse till frukost stod radion på (som de gör varje dag), men idag sändes P4 Extra istället för Ring så spelar vi. De pratade så klart om det inträffade och vi försökte förklara för barnen vad som hade hänt under kvällen/natten. Vi sa att vissa människor har fått en uppgift tilldelat sig av någon annan. Att de ska döda sig själv med en bomb och samtidigt döda massa andra människor – och att de på så vis kommer till himlen. Då utbrister mellantösen: ”Men! När man dör hamnar man ju på kyrkogården!” Ja, där togs liksom udden av diskussionen, för hon har ju så rätt…. Bilden ovan har inget kopplat till vare sig temat eller till det inträffade, men det får symbolisera den klokhet hon besitter.

234 (av 365): 340 Varumärke

DSC_3375 (2) (2)

Rosor är som ett eget varumärke för kärlek, eller hur? I alla fall om man tittar på det traditionsenligt. Kärlek till den man delar sitt liv med, både som partner, men även vänskap eller släkting. De olika färgerna sägs ha viss betydelse, men även antalet blommor….

75 (av 365): 7 Syskonglädje (eget tema)

DSC_8818

Idag fyller den mellersta tösen fem år – som hon har väntat och längtat! Som sig bör så blev det sång och paket på sängen i morse. Hon blev firad med tårtmössan på dagis enligt tradition och eftersom en av hennes bästa vänner inte har möjlighet att komma på kalaset till helgen följde hon med oss hem. Dessutom får våra barn välja vad de vill äta till kvällsmat när de fyller år – och hon valde Ikea 🙂 Det fanns  ingen stress när vi var där så barnen bjöd upp till dans efter maten och tårtan. Dessa två är ganska duktiga på att kivas och bråka, men här visar de på stor syskonglädje 🙂

257 (av 365): 282 Sprallig

DSC_0355

Bilden är inte tagen idag, men den får det till trots representera hennes uttalande ikväll tillsammans med hennes inställning och attityd som är oerhört sprallig, hela hon bara lyste. Det är en ganska tacksam och skön konstrast till de senaste veckornas humörsvängningar. Hon är en minitonåring som vissa kvällar har varit extremt arg på alla i familjen… Det är inte lätt att vara sjuochetthalvtår, att snart bli storasyster och att försöka dra jämt med klasskamrater, flytta till nytt hus, mamma som reser iväg på tjänsteresa till Afrika etc… en hektisk höst som snart lugnar ner sig.

Kvällens uttalande var följande:

”Mamma, i morgon börjar en ny kille i klassen, kan jag få klä mig fint då?”
”Det är klart, ska vi göra flätor också?”
”Ja, en här och en här! Och vet du, han kommer från ett annat land, vet du varför?”
”Kan det vara för att det är krig i hans land?”
”Ja, precis”

Sen skulle hon försöka berätta hans namn, fast det var lite bökigt…. Hon hoppade i alla fall spänt och nervöst upp i sängen, även om det är svårt att somna just nu. Älskade unge, det finns massor av kärlek i dig, som ibland kan vara svår att visa på ”rätt” sätt……

196 (av 365): 212 Omfamna

DSC_1326

Denna lilla galenpanna till sjuåring passade på att omfamna både de stoppade djuren och de stora levande prinsessorna när vi var på Disney World. Det är ju ganska svårt att motstå att krama dessa djur, men även detta barn…..

Slänger även in en bild som visar lite på hennes sida av pajas (som hon nog har en släng av från både sin far och sin mor…).

DSC_1093

188 (av 365): 359 Åskådare

DSC_0424

Sakta, men säkert ökar jag i storlek…. Det innebär även att (när man för tredje gången på ett mycket naturligt sätt blir tjock(are)) kroppen har lite svårare att hänga med i svängarna när barnen flyger runt som yra höns – var de än är…. – så det blir lite grann av en naturlig plats för mig – att vara åskådare. Vi tog en välbehövlig paus (från packandet av flyttlådor och resväskor) under eftermiddagen idag och tog en liten tur till lekplatsen, där jag satt på bänken och njöt av att barnen höll sams.